Att klimat och landskap på vägen mot S:t Olofsholm påminner om Medelhavet gjorde att Michael Andäng föll direkt, vid första besöket för drygt tio år sedan. Döttrarna var små och tillsammans med sambon Helena började han den sensommaren att leta efter hus. Träbyggnaden från 1910, som en gång var matbutik och samlingspunkt för mängder av stenarbetarfamiljer, blev familjens sommarhus.

– Ganska snart föddes tanken att hitta på något. Jag gillar cider och det är väldigt svårt att hitta bra cider i Sverige, säger Michael och berättar att han för eget bruk tillverkar omkring 50 liter om året.

Michael är smålänning, forskare, entreprenör och uppfinnare. I Stockholm har han aldrig känt sig särskilt hemma.

Artikelbild

| Val av äppelsort påverkar karaktären på den cider som framställs.

– Här på Gotland är alla sig själva, utan statusfaktorerna från storstan. Här är jag bara Michael på Sudergårda, säger han.

De första äppelträden planterades för fem år sedan på ängen bakom huset. Trots att markerna kan tyckas karga har de visat sig väl lämpade för äppelodling. Flest soltimmar i landet och milda höstar gör cidersmaken speciell.

– Det är bingo på allt. Jag tror att Gotland är underexploaterat och att man skulle kunna odla mer arbetsintensiva grödor, för att skapa sysselsättning, säger han.

Efter att Michael fått kontakt med Bo Hammar, pomolog och kunnig på äldre äppelsorter och ympning, och köpt in en grannfastighet så att han har totalt fem hektar mark tog ciderprojektet ny fart.

Artikelbild

| Gamla lokala äppelsorter inventeras och Michael efterlyser fler.

– Nu är vi på gång att dra i den stora spaken. Två hektar ska fyllas med äppelträd, säger Michael.

I höst vill han komma i kontakt med gotlänningar som har udda äpplen.

Artikelbild

| När grannfastigheten köptes med mer mark och ruin gav det förutsättningar att plantera mer.

– Vi har redan börjat inventera och vill ympa lokala sorter. Om folk har bittra och söta äppelsorter är vi intresserade, säger Michael och berättar att han hittills planterat 50 träd med ett 20-tal olika sorter som inte är matäpplen.

Michael vill göra sin cider på 100 procent äpplen, utan tillsats av varken socker, kolsyra eller svavel. Han använder inte heller jäst. Cidern får jäsa på egna bakteriestammar.

Artikelbild

| Gotländska sorter, gärna med en bas av Stenkyrkeäpplen, kan bli cider även för export.

– Jag gillar att göra tvärtom och jag tycker om att utveckla det småskaliga, säger han och förklarar att all tillverkning i Hellvi ska ske på ett hantverksmässigt sätt.

Äpplena odlas ekologiskt och målet är en Krav-certifierad cider på flaska. Förra året tävlade Michael i Cider-SM, han har också varit utomlands och besökt cidergårdar och knutit kontakter.

– Jag är nyfiken på om det går att exportera till exempel till USA. Där ökar försäljningen mer än av vin och öl, i USA och i Kanada är det en stor ciderboom, säger Michael.

Att rådjuren har ökat kraftigt på norra Gotland riskerar att ställa till problem, eftersom de gärna tuggar bark och skott av äppelträd. Michael måste investera i viltstängsel, förutom i ett gårdsmusteri också i en maskinpark. Han berättar om traktorutrustningar som ruskar äppelträden och andra maskiner som borstar upp äpplena från marken.

– På sikt kan det handla om 500 till 2 000 träd som ska planteras och kalkylen är 10 000 liter cider om året, säger han.

Tillfälligheterna förde honom till Gotland, och ligger också bakom tillverkningen av cider.

– När jag var liten och gick till skolan låg mängder av äpplen och jäste i villaområdena. Det doftminnet sitter kvar, jag tror att det är ett lyckligt barndomsminne, säger han.