KRÖNIKA MATS PETTERSSON Jag undrar ibland om det blivit en självuppfyllande profetia, Gotland och företagsklimatet.

Har det blivit så förankrat bland allmänheten i allmänhet och företagare i synnerhet att förutsättningarna här är usla?

Tanken slår mig när vi gång efter annan hamnar i botten av olika rankningar och undersökningar.

Förra veckan, ännu ett tungt bakslag för regiondirektör Peter Lindvall och de styrande politikerna. Gotland föll i Sveriges kommuner och landstings (SKL) Nöjd Kund-index. Från 69 till 64 på en skala till hundra och plats 56 av 61 i kommungruppen.

Detta trots en massiv charmoffensiv mot företagen. Dialogmöten, brandtal på Företagardagen, nätverksträffar.

Lägg till att det anställts nya strateger med ansvar för näringslivsfrågor, satsning på utbildning för personal som jobbar med företagskontakter och en rad andra åtgärder.

Jag vill inte tro att allt detta varit förgäves, men det ser inte bättre ut när kundundersökningar inte visar på någon förändring.

Vi vet alla att det stora problemområdet stavas bygglov. Men om vi bara för ett ögonblick lämnar bygglov därhän, är det verkligen så svårt att verka som företagare på Gotland?

Det är klart, det finns en och annan mäktig influencer som på sociala medier tar varje möjlighet att sänka Region Gotland, länsstyrelsen och media så fort något händer, och den typen av negativ publicitet kostar alltid något. Om man säger något tillräckligt många gånger blir det en sanning, åtminstone för vissa.

Kanske har vi sagt så många gånger nu att företagsklimatet på Gotland är en misär att det inte spelar någon roll vad vi gör, hur många företagsbesök regionledningen åker på, att bygglovskön minskade med 60 procent förra året, att gotländska företagare vinner priser och får nationell uppmärksamhet.

Det är ändå en misär. Det är sen gammalt.

Rankningar och undersökningar är viktiga. De är effektiva också, i synnerhet för media. Det är svart på vitt, vinnare och förlorare. Extremt enkelt att hissa eller dissa beroende på resultat.

Förutom om inget hänt vilket är ungefär lika kul som en noll-noll-match i fotboll.

Men jag skulle vilja se fler rankningar än bara företagarnas åsikter.

Tänk om det gjordes en omvänd lista. Kommunernas betyg på de lokala företagarna. Hur hade Gotland stått sig då?

Eller tjänstemännens rankning över kommunpolitikerna. Hur nöjda är de som arbetar på Region Gotland med politiker som på en eftermiddags nämndsammanträde kan skrota flera års arbete med ett penndrag?

Jag vet inte om den analysen gjorts, eller om den är omöjlig för att det bara går att ställa krav åt ena hållet, men den vore onekligen intressant. Det krävs två för tango, som man säger.

Region Gotland skulle bli årets tillväxtkommun 2018. Det flyttades till 2020. Det finns naturligtvis inte en chans att vi klarar det. Men jag måste ändå ge Lindvall och hans kollegor det att utan mål finns heller inget att jobba mot. Sikta mot stjärnorna och allt det där.

Samtidigt, hur tröstlöst måste det inte kännas emellanåt?

För att förekomma, en rankning över hur media uppfattas vore också rolig. Och nyttig.

Vi har genom åren jobbat mycket med diverse läsarpaneler och undersökningar om stort och smått i tidning och på sajten.

Än viktigare är det i dag med ändrade medievanor, ändrade sätt att konsumera journalistik. Det är inte bara klick som räknas om någon trodde det.

Vi mäter hur länge artiklarna läses, vi mäter ”bounce-rate” (hur många som lämnar sajten från vissa artiklar), trafik från sociala medier, vad våra lojala betalande kunder läser jämfört med de som bara läser fria artiklar. Bland annat.

Kokar man ihop allt detta vet vi ganska väl vad som fungerar och inte.

Vi vet också att ni vill att vi är mer på landet, skriver fler granskande reportage, gör glada och intressanta personporträtt vid sidan om den vanliga nyhetsbevakningen.

Och - viktigt - vi ska inte vara så negativa.

Därför ska man också läsa den här krönikan för vad den är, ett sätt att ifrågasätta om allt verkligen är så nattsvart egentligen.

Veckans lista. Fem artister jag vill se i “Så mycket bättre”.

1) Joakim Thåström. Motivering överflödig.

2) Agnetha Fältskog och Annifrid Lyngstad. De får räknas som en. Men om bara en av dem kan så är det okej för mig.

3) Joey Tempest. Mest för att få höra de andras tolkningar av Europes hits.

4) Nina Persson från The Cardigans. Så cool sångerska.

5) Per Gessle. Han är trots allt hitmästare i Sverige.