För fem år sedan gjorde jag en lång, spännande intervju med den då 90-årige Karl Gösta Jespersson i Västerhejde. 1954, samma år som han gifte sig, tog han över ansvaret efter sin far, för Varplöse gård, Björke, som ägdes av sockerbolaget. Karl Gösta blev kvar på Varplöse fram till sin pension 1986 och i intervjun gav han sitt perspektiv på lantbrukets i förändring. Det visade sig finnas många paralleller till idag, till exempel att när de första kunniga traktorförarna dök upp på Gotland blev det startskottet på en helt ny bransch. Då hyrde bönderna in någon som med traktor hjälpte dem att bruka jorden, precis som i dag när vissa arbetsuppgifter kräver så dyra maskiner att det är billigare att köpa tjänsterna. Så här har Karl Gösta själv beskrivit hur det var förr i sin uppsats ”Jordbrukets utveckling i en föränderlig värld”: ”De lantbrukare som inte var motorintresserade och inte ville göra sig av med hästarna, kunde vid behov anlita någon av alla de maskinstationer, som växte upp som svampar ur jorden." Karl Gösta Jesperson har även fört dagbok flitigt genom årens lopp och jag har fått den stora ynnesten att låna den bok som omfattar 1959. Så låt oss se vad han skriver om detta omtalade år.

Den 2 januari 1959 skriver Karl Gösta Jespersson i den tygklädda dagboken hur året inleds med att fälten på Varplöse gård, där han arbetade i över 30 år, svämmade över och likaså källaren. Något senare, efter att Karl Gösta haft semester i 12 dagar, är det snöstorm i flera dagar. När februari kommer kan man bland annat läsa hur åkrarna gödslats, kornet har rensats klart och man röjer på betesmarker och myrar. Dessutom är sugga nummer 57 betäckt.

Den första mars får vi veta att det råder vårväder på Gotland och dagen efter skriver Karl Gösta: "Kapat ved. Vår i luften" men nära två veckor senare finns en anteckning om nattfrost, vilket ska visa sig bli ett ihållande problem detta år.

Artikelbild

| Karl Gösta har under många år nedtecknat händelser under sitt långa liv i lantbrukets tjänst.

Ordet "nattfrost" finns antecknat under stora delar av mars månad. En anteckning slår fast att det varit "svåra nattfroster hela veckan". Trots det fortgår arbetet och man har bland annat satt åkerbönor och jobbat med diverse sysslor på gården. Det stängslas, servas traktorer, gjuts, målas och kalkas, bland annat. Den 15 mars frågar sig Karl Gösta om det eventuellt är gåsungar på gång? Dagarna är ljumma med duggregn, men nätterna kalla och den 8 april 1959 deklareras det bestämt att det råder ruskväder på ön. Några dagar innan har Karl Gösta menat att det är färdigt för sådd på Varplöse, men oväder och nattfrosten fortsätter trots att det den 14 april råder 15 plusgrader på dagen. Karl Gösta skriver dagen efter: "Sol och värme. Det börjar bli torrt i ytan, men svart under. Krossat sten".

Han gör sig redo för en eventuell ärtsådd och harvar, men kylan slår till igen. Den 24 april är det minus 8 grader, men trots det bistra vädret verkar bönorna ha klarat frosten och är "bra uppe". Nu återstår sådd av ärter och betor vilket också sker under slutet av april trots att det varit "blåsigt och kallt, men uppehållsväder, så det har gått bra". Den 2 maj deklareras att man satt betor på Varplöse och att sådden på fastmarken är avslutad. Det ska dock visa sig att nattfrosten fortsätter.

Den 9 maj är det frost och den 19 maj står det svart på vitt att nattfrosten gjort "betorna synbart brända" men att man släpp ut ungdjuren på bete. Den 23 maj är det torrt. Dagen innan har det varit frost igen och Karl Gösta är bekymrad av anteckningarna att döma: "Olustigt med betorna, man hittar flera groddplantor svarta under jordytan". Dagarna går och den första veckan i juni råder det varmt väder. Den 8 juni är gallringen av betor avslutas på rekordtid och bönorna börjar blomma men det är torrt och "det bådar inte gott". Den 15 juni skriver Karl Gösta att torkan fortsätter. Två dagar efter midsommaraftonen 1959, den 21 juni, slår nattfrosten till igen och det konstateras: "hampan nedfrusen". Den 2 juli är det dags för "ett härligt regn" och några dagar senare är höet inkört och eldsläckarna är laddade. Den 9 juli finns en anteckning om att det är sommarens varmaste dag och dagen innan har man på Varplöse köpt in 5 ton hö i Lärbro. I slutet av juli har tröskningen av foderärtor satt igång och i början av augusti är det dags för kornet och man kör in halm.

Hösten fortsätter som sig bör, det tröskas åkerbönor, höstvete och vårvete och den 19 augusti finns nedtecknat att man tröskat färdigt. Från och med den 2 september 1959 blir det tomt på anteckningar i den bruna dagboken då Karl Gösta Jesperson helt sonika meddelar "inkallad" fram till den 5 oktober då det står att man tagit in korna. Under hela hösten pågår upptagning av betor och den 18 november kommer den första snön: "Det går tillsvidare inte att plöja ner jorden", men den 27 november är det klart och noteringen är att det är färdigt med höstplöjningen. Den 2 december 1959 finns det plötsligt tid till annat: Planterar kastanjen på gårdsplanen". Denna notering är särskilt spännande att stöta på eftersom det är denna kastanj han pratat om vid den intervju som gjordes för fem år sedan där man kunde läsa följande rader: "Det händer fortfarande att Karl Gösta åker ut till Varplöse gård, den gård som han aldrig ägde men som han på sätt och vis tänker på som sin, och tittar på den stora kastanjen på gårdsplanen. Den har han själv planterat."

Artikelbild

| Klenod från 1959.

Den 21 december, en vinterdag som visar sig bestå av ett regn som spolar bort snön, förstår man att julen står för dörren när tre grisar slaktas. Ett tufft år är snart till ända.